Detta lästes bara upp för handledare...
NN var en man som visade stor kärlek och omsorg till Guds skapelse.
Han visade stor omsorg om sin familj, hjälpte till när andra hade det jobbigt, hjälpte till att bära andra. Han var sin familj trogen och han var trofast mot bygden. Att ha omsorg om människor runt omkring sig är precis som när Gud har omsorg om alla sina barn.
NN delade med sig av kärleken från Gud, inte bara till människor utan även naturen i skapelsen visade han omsorg. Han ville alltid ha fint runtomkring sig och det kunde man märka inte minst i trädgården. Genom NNs omsorg om medmänniskor och naturen tog han vara på den uppgift vi alla fick av Gud redan vid jordens skapelse, att förvalta skapelsen.
Men nu har NN lämnat oss, det påminner oss om att vi alla ska dö en gång. Det påminner oss om att döden är en naturlig del av livet vi har här, en naturlig del vi sällan vill prata om och helst vill undvika.
Våra liv kommer förmodligen inte sluta som vi tänkt oss. Men döden är inget slut, resan slutar inte vid döden, varken för oss eller för NN. Döden är bara en annan väg vi alla måste ta. Vad vi möter på den sidan av vägen kan vi inte veta, vi kan bara tro och hoppas. Något hemskt tror inte jag att vi möter där. Det hemska i döden är saknaden som vi, som är kvar här, har. Men vi kan vända saknaden till något positivt. Vi kan minnas och vara tacksamma för den tiden vi fick med den vi saknar, vi kan minnas med glädje. Jag kan tänka mig att NN hoppades på att himmeln är en stad där rosor aldrig dör, där ingen frostnatt eller snö förstör dem, med tanke på hans omsorg om trädgården.
Då NN planterade ett litet frö i familjens trädgård, kom det sedan upp en vacker blomma. Det lilla som inte ser ut så mycket för världen, blir något vackert efter att det lagts i jorden. På våren slår den ut och grönskar. Precis så är det med oss människor. Gud har oss i sin hand, han planterar oss med ömhet i jorden - här på jorden. Vi säger ofta att vi ser ljuset när vi lämnar jorden och det är ju också vad fröet gör när det har börjat gro och blommar. När vi lämnar livet här i jorden, får vi blomma ut i himlen som de vackraste blommor man kan skåda, vi blommar upp som blommorna på våren, men vi får slå ut i en evig vår. (I denna bild - om att vi får blomma ut i himlen - borde jag gjort en tydlig anknytning till att vi får del av den blomstringen tack vare Jesu död och uppståndelse.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar