När vi gick hem från affären idag, Ebba och jag, fällde jag upp paraplyet åt mig. (Ebba hade ju regnjacka så hon behövde ju inte paraplyet.) Ebba säger då bestämt att hon ska ha paraplyet och bära det själv. Trots att det regnade och jag skulle bli blöt så tog jag inte striden. När Ebba går och håller paraplyet säger hon förklarande till mig "Ebba är en stor tjej!", så jag verkligen förstår att hon faktiskt kan hålla paraplyet själv...
Helt plötsligt händer det och hon är blöjfri dagtid. En stor tjej. Känns lite som ett under eftersom hon hela sommaren blivit jättearg så fort vi frågat om hon kunde tänka sig gå på pottan eller toan... Men nu blir hon istället arg (kanske mest förtvivlad) om jag skulle få för mig att gå på toa före henne. Hon ska ju gå först. Så klart.
Det är helt fantastiskt att se hur hon växer både till kropp och knopp.
Se hur hon utvecklas.
Se hur hon förändras.
Se hur hon fortfarande är den samma.
Det närmar sig 3årsdagen.
Helt galet och helt fantastiskt.
Hon kom ju nyss, samtidigt som hon alltid funnits här.
