Sängen, min bäste vän

Igår låg jag i sängen i princip hela dagen. 

Om jag var trött innan är det ju inget mot vad jag är nu. Har fått en förkylning som innebär halsont. Rejält halsont. På nätterna vaknar jag inte bara för att jag behöver gå på toa, behöver vända på mig eller för att Ebba håller på. Utan också för att jag behöver svälja. Det gör nämligen sjukt ont längst hela vänstersidan: öra, käke, hals. Även om jag gärna vill att förlossningen kan dra igång NU så kanske det kan vara bra om förkylningen hinner gå över...

Tillbaka, lite nerslagen, från Skåne.

Trippen till Skåne var bra och härlig.

Först kursen med Pastis som var väldigt lärorik!
Och väldigt roligt att återse vänner man inte sett på länge.

Sen långhelg i Malmö hos fina Snuttan med familj.
Underbart att träffa både henne och hennes lilla E lite mer.
Ja, och hennes stora farliga M ;)

Sen blev det några härliga dagar i Lund.
Mest häng med Stine-fine och Anton, men Fia-Lotta fick plats i schemat också. ;)
Var och gästade Stiftsgruppen också och berättade om livet som pastorsadjunkt.

Men under tiden i Lund blev jag också lite nerslagen.
Kroppen sa ifrån nu.
Kanske var det så att kroppen lyckades komma ikapp nu när man varit borta från det vanliga jobbet.
Kommit ikapp och kunnat säga ifrån att nu krävs vila.
Nu orkade jag inte längre vara stark.
Hålla den goda minen uppe och hålla undan smärtan.
Jag har ändå ganska hög smärttröskel, men priset är mycket energi vilket resulterar i extra mycket trötthet vilket inte är så bra när man redan sover dåligt.

Jag som hade tänkt vara igång en månad till.
Men nu är jag sjukskriven några dagar.
Sen får vi se vad barnmorskan säger om jag kan få intyg för fortsatt sjukskrivning eller om jag får börja ta ut föräldradagar.

Nerslagen i sängen

Nerslagen på bänken i solen tillsammans med grannkatten Pelle.

Snart väntar fastan. Och Skåne.

Nu är bästa delen på kyrkoåret. I alla fall rent färgmässigt. ;) 

Imorgon bär det av till Skåne. Det är dags för återträff med Pastis-gänget. Eller ja. Det är väl egentligen mer fokus på att det är en kurs än en återträff. 

Det ska i alla fall bli väldigt roligt. Men jag är inte det minsta förtjust i hur tidigt klockan kommer ringa imorgon för att jag ska hinna med rätt tåg. Särskilt eftersom jag har varit på jobbet idag från nio till halv åtta... :P

Nöjd Mia nu när kyrkan och hon själv kläs i lila!