Helt plötsligt känns den där
verkligheten mycket mer på riktigt.
Snart är det verklighet.
Snart ska jag ut i det verkliga
arbetslivet.
Idag har jag haft samtal med biskop Jan-Olof.
Och efter det känns allt helt
plötsligt mer på riktigt.
Att på allvar sitta och prata med
Jan-Olof om hur allt är...
Hur man känner inför att vara färdig.
Hur man tänker kring
missivförsamlingen man fått.
Hur man funderar kring
prästvigningsassistent.
Hur man tycket att livet i allmänhet
är.
...gjorde att lugnet sjönk in i
kroppen.
Pusselbitarna börjar falla på plats.
En hel del bitar är kvar, men
rambitarna ligger i stort sätt på plats.
Det känns skönt.
Det är mindre än nio månader kvar.
Tänk vilken tur att jag tror på Gud.
Att jag förtröstar på min Herre.
Allt får vila i min Faders händer,
alla bekymmer får han bära,
så att jag, i hans omsorg, kan vila tryggt
och stilla.
