Anonyma kommentarer

Jag tror att de flesta som läser min blogg vet vem jag är. Om man hittat min blogg på annat sätt än att ha träffat mig, hoppas jag man ändå upplever att man vet vem jag är (alltså att jag inte på något sätt är speciellt hemlig med min identitet) och att jag i och med det visar att jag står för det jag skriver.

Jag tycker det är roligt att folk vill kommentera mina inlägg. Oavsett om man håller med om det jag skriver eller om man inte håller med. Faktiskt. Fy vad tråkigt om vi skulle tänka precis lika. Vara som robotar. Nä, mångfald är bra!

Men jag funderar lite: Vad är det som gör att man signerar med att vara anonym? Och hur kommer det sig att anonyma inlägg oftast är de inlägg som inte håller med om det jag skrivit? Vågar man helt enkelt inte stå för det man tycker och tänker? Och varför vågar man inte det i så fall? Är man rädd för att visa andra vad man tänker? Är man rädd för att komma ut? Eller vad är det man är rädd för?

Det är klart, om jag hade velat vara utan anonyma inlägg hade jag kunnat välja i mina inställningar att man på något sätt måste visa sin identitet. Men jag tänker att vi ju har en yttrandefrihet och vill man yttra sig om det jag skriver så är man fri att göra det. Även om man vill vara anonym. Det är upp till personen själv om den ska våga står för sina tankar eller om den ska gömma sig. Det är en av de stora friheterna med internet - man kan vara anonym eller låtsas vara någon man inte är, det är mycket svårare när man träffar människor ansikte mot ansikte.


Jag har nyligen fått en anonym kommentar om att "en präst som lever som transvestit borde bli förklarad obehörig att utöva Kyrkans vigningstjänst." Detta för att man ska vara en andra Kristus, en förebild och inte leda människor bort från den ordning Han gett i Skapelsen. (Det gäller detta inlägg)
Det må vara så att man som präst ska vara en andra Kristus, en förebild. Men jag skulle gissa att vi idag skulle ha väldigt många obehöriga präster om vi inte skulle se att även präster bara är människor. Ja, prästen ska vara en förebild men prästen är bara människa och inte Kristus själv. Detta tror jag leder till att vi har många präster (förmodligen alla präster) som på ett eller annat sätt leder människor bort från den ordning Gud gett i Skapelsen. Men vissa saker brukar lyftas fram mer än andra när det gäller prästers brister.



Till er läsare som valt att följa Kristus kommer här tankar från predikan jag lyssnade till idag:

Glöm inte den utmaning vi fått från vår Frälsare - att älska vår fiende! 

"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig." (Matteus 5:43-48)

Glöm inte heller att man ska gå fram till altaret försonad.

"Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona sig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva." (Matteus 5:21-24)

Efterrätt och goodiebag!

Förmodligen stans bästa Tiramisu! Sjukt god.

Sen fanns det ju massa fina saker i vår goodiebag! Saker från Actic, Röhnisch, gainomax, vitamin well, excess, Holistic, dog security ab, Ekomoa och Svenska Bönchips AB.

Tack Suzan för inbjudan till bloggträffen!

Nu blir det lördagsmys med lilla familjen + svärmor och svåger!

...och så käket

Mumma!

Då kör vi!

Bloggträffen på VESPA har börjat.

Nätverkande, käk och smygtitt i goodiebag!

Om att vara sig själv...

Är nu på väg hem från utgången som blev efter stiftsgruppen. Mycket trevlig samvaro!

På stiftsgruppen hade vi besök av Ann-Christine (osäker på stavningen), aka Åke, som pratade om sin resa i att våga vara sig själv. Återigen en känslostorm. Dock lite mer behärskad än den igår.

Återigen massor av känslor som rör sig i mig. Det blir så mycket starkare när en person berättar som man möter på riktigt och inte vara via en skärm.

Det är ett ämne som berör då man på något sätt är någon form av "anhörig". Lättnaden i att få hjälp, att få koderna till hur jag ska bete mig mot min älskade vän som har en resa som liknar den som Ann-Christine gjort (och gör).

Tack fina Ann-Christine för att du delar med dig av din resa.
Tack för att du går före och visar.
Tack för att du är just du.

PS. Att tänka på: Allt ligger i tolkarens ögon - "Hund måste bäras i rulltrappa." DS.

Bloggträff

Oj, vad hände.

Jag ska på bloggträff på lördag. Det känns ju lite overkligt.

Det är Stines fel kan man väl säga. ;)
Hon har i sin tur blivit inbjuden av Suzan.
Mat på VESPA och goodiebag.
Det kan nog bli bra.
Men om jag tittar lite på de andra som ska med verkar de vara liiiiiiite mer aktiva bloggare (och träningsmänniskor) än vad jag är.
Men det ska jag väl klara av!


Imorgon ska jag och Stine inte ha bloggträff, men pluggträff.
Vi ska känna oss lite korkade ihop och försöka lista ut hur vi ska göra uppgiften vi har nu på kursen.
Efter träffen ska vi förhoppningsvis känna oss lite klokare ihop. :)

Känslostorm (eller: Fler Paul åt folket!)

Har nu sett sista delen av Gardells (och Kaijsers) Torka aldrig tårar utan handskar.

Vad ska man säga...?

Kan egentligen inte säga annat än att den berör.

Den berör på så många olika sätt.

Det känns så nära det som händer.

Känslorna blir så påtagliga.

Sorg.

Hat.

Glädje.

Kärlek.

Hopp.

...och så mycket mer.

Tack Gardell.

Tack fantastiska Jonas.

Tack för ditt berättande.

Särskilt tack för Paul, för hela hans uppenbarelse.

"Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen!"

 - Paul, ur Torka aldrig tårar utan handskar, del 3

Nu ska jag ge mig känslorna igen.

Nu blir det Torka aldrig tårar utan handskar i pappersformat.