Igår kom beskedet...

...att Biskopen avgår i sommar. Rättare sagt 1:a juli. Snabbt gick det. Han ska forska istället.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.

Skulle jag bli ledsen för att vi så tidigt måste byta Biskop? Tänk om den nye tänker röra om i grytan mer än vad den nuvarande gjort? Tänk om den nye ska göra det jobbigt för oss kandidater? Jag orkar inte mer strul och fler besvikna studiekamrater.

Eller skulle jag bli glad, just för att vi ska få en ny? Vad som än nu har hänt på stiftskansliet så har ett förtroende brutits. Vad som än har hänt så skulle det bli svårt för den nuvarande att bygga upp förtroendet igen. Sånt tar tid.

Jag vet inte hur jag ska reagera idag heller.

Egentligen känner jag mest för att gråta.
Rädd för att en ny ska ifrågasätta mig på nytt.

Jag orkar inte.

Det här med Biskopen...

Ja, jag nämnde ju i förra inlägget att Biskopen hamnat i lite bråk.

Jag tänkte mest säga att jag tycker det är tråkigt det som hänt. Nä, inte för att det just handlar om Kyrkan där alla ska vara så snälla. Utan för att det är där mitt hjärta finns. Skulle jag jobba på ICA och det blev massa skriverier om någon chef och annan anställd så skulle jag också tycka det var tråkigt, för det blir i ett sammanhang där jag blir berörd, på ett eller annat sätt.

Just nu vill jag bara att allt ska komma upp till ytan. Att det ska klaras ut vad som har hänt och hur det ska lösas. Så att vi dödliga kan få veta vad som faktiskt har hänt, istället för att vi ska försöka gissa oss fram.

En av mina favoritpojkar (han jag ska gifta mig med om Simon skulle lämna mig eller dör alldeles för tidigt - peppar, peppar) har en klok pappa. Den kloka pappan, tillika prästen, skriver om försoning. Han är alltså inte lika hård som sin kollega Fader Dag. Denna händelse gjorde väl inte Dags syn på Biskopen bättre heller. Och man kan läsa lite överallt om hur andra har reagerat på det Dag skriver och säger.

Men försoningen måste få råda.
Säga vad man vill om Dag, men jag vet att Gud älskar honom.
Gud älskar Biskopen också för den delen, även om knuffen nu var berättigad.

Inget nytt...

...under solen. Inte direkt i alla fall. Tänkte bara uppdatera lite.

Uppsatsen vilar lite.
Behöver ta tag i andra uppgifter - komplettering (klarade inte tentan helt) och inlämningsuppgift.

Har sökt lite sommarjobb ikväll. Tjänstebiträdesjobb. Får väl se om det blir napp någonstans.

Har varit på Hejdå-fika idag. Snart åker fina Emma till Australien. Nästa gång man ser henne blir i mitten av juli. Nä, vi träffas väl inte så ofta i vanliga fall heller. Men det blir ju en annan sak när man är sååå långt ifrån varandra och inte kan ses bara på en fika eller utekväll... Saknar redan massor. Nästan lite tårar i ögonen. *snyfta*

I övrigt är det väl ingen som missat att Biskopen har hamnat i bråk. Trodde först det var Fader Dag som knuffat honom (de två har ju varit i lite bråk innan). Men det var för att mamma inte lyssnat så noga på radion. Sen läste jag tidningen som berättade att det var en kanslikollega som gjort det - vilket gjorde att det ju inte var Fader Dag. Sen på nyheterna sa de dessutom att det var en kvinna...

Jag avundas de som bytt, lite. Men jag kan inte riktigt med att byta. Jag tycker om mitt stift. Det hänger inte på Biskopen, även om min framtida vigning hänger på honom. Jag tycker om traditionerna som finns där, den fina blandningen. Jag har de flesta av mina kontakter där, vilket kommer göra framtiden mycket enklare. Det är där jag vill bo.

Oj. Nu blev det ju lite långt. Det var ju inte tanken.