Insomnia...

... I can't get no sleep.

Sleepless in Lund.

Jag har glömt hur man gör när man somnar. Någon som vet hur man gör?

Jag avundas min man.
När vi sagt godnatt somnar han. Väldigt fort. Jag märker det. Hans andning blir lugn och han ligger stilla. Så som man gör när man sover.

Jag däremot tar väldigt lång tid på mig. Vissa nätter tar det längre tid än andra. Jo tids nog somnar jag så helt sömnlös är jag inte.
Men min andning blir inte så där lugn som mannens. Den fortsätter vara typisk vaken och lite "ansträngd" - alltså sådär pustande som när man väntar och inget händer.
Inte heller ligger jag stilla. Rätta till täcket lite. Kanske klia lite på armen (inte för att det kliar, men bara för att). Flytta lite på benet. Rätta till täcket. Vrida lite på huvudet och inse att då kommer yrseln och då snabbt vrida tillbaka huvudet. Klia på handen. Trycka lite på kudden. Rätta till täcket. Klappa lite på mannen (som inte reagerar eftersom han redan sover djupt). Klia på benet. Ja och så behövs täcket rättas till. Så fortsätter det. Inget tvångsmässigt i system. Men kroppen är inte still speciellt länge.

Det är inte detta som är anledningen till att jag inte somnar. Utan allt det som rör sig i huvudet. Allt som jag tänker på. Ofta ganska onödiga tankar som jag tycker jag måste tänka på när jag lägger mig men som jag då inte kan göra något åt. Som jag heller inte kan göra dagen efter. Inte heller senare i veckan. Tankar som rör sig om saker månader framåt.
Tankarna börjar oftast i något väldigt aktuellt. Något som jag kanske faktiskt måste ta tag i imorgon, men som sedan leder till dessa oändliga tankeled och så är jag helt plötsligt i tankar som rör tiden väldigt långt bort.
Tankarna som är "aktuella" är ganska onödiga på natten de också. Kan inte göra något direkt åt dem nu, eller hur?
Jag vet vad jag måste göra i skolan imorgon, de sakerna blir inte mer gjorda för att jag ägnar dem massvis med tankar på natten. Men de kanske skulle bli bättre genomförda på dagen om natt-tankarna gav vika... Men så lätt ska det ju inte vara.

Stress och för lite motion kan leda till insomningsproblem. Jag vet. Inte så märkligt.
Har man en hel del att tänka på så blir det svårt för hjärnan att varva ner.
Han man inte med motion låtit kroppen ta ut sig känner den inget större behov av att vila.

Det förstår jag också.

Nu kanske jag ska gå tillbaka till att rätta till täcket och klia mig på armen...

Uppmärksamhet?

Visst är det väl så att vi ger något uppmärksamhet när det är något konstigt och annorlunda.  

Som det här med att uppmärksamma bröstcancer.
Först skulle tjejerna skriva färgen på BH:n på sin Facebook-status.
Sen, när det var dags igen, skulle man skriva sin skostorlek och hur lång tid det tar att fixa håret. 
BH-färgen hade ju ändå lite med bröst att göra. Men skostorlek och hårfixering?

 Men det viktigaste var ju ändå trots allt att hålla det hemligt vad statusuppdateringarna handlade om, att se till att killarna inte fattade ett dugg.

 Ja, det skapade väl uppmärksamhet båda gångerna.
Men hur effektivt det var för att uppmärksamma bröstcancer, egentligen?

 Rent spontant känner jag att detta är ett bättre sätt att uppmärksamma cancer:

 

 Ja, jag ville mest säga det.

The man, the myth, the legend...

Har firat hela påskhelgen uppe på norra Öland. I Högby kyrka för att vara mer exakt. Precis där Dag Sandahl håller till nu för tiden.

Jag är mer van att fira påsken hemma i Dörby och jag har trivts med att bära och lyfta påskljus samt att vifta med rökelse. Därför tog det lite emot att behöva vara någon annan stans. Jag vet att jag i framtiden inte kommer att ha så mycket valmöjlighet när det gäller mitt gudstjänstliv, just därför kan jag väl få ta vara på den nu?

Men nu blev det alltså påsk på Öland. Med Dag som gudstjänstpräst. Mannen, myten, legenden.

Jag har ingen tidigare IRL-erfarenhet av Dag. Bara hört massvis om honom. Bara läst en del om och av honom.

Jaha, då kanske ni undrar om Dag gjorde min dag?

Jo! Och han gjorde inte bara min dag utan hela påskhelgen.

Nu efter att ha sett Dag live, in action, så finns han nu på listan över favoritpräster. Ja, han hamnar till och med på förebildslistan. (Ja, även att jag är kvinna och läser till präst!)

Han är en bra predikant, liturg och herde för sina får. Och så är han folklig på ett väldigt bra sätt. Inte så där så det blir flummigt eller oseriöst på något sätt, utan fortfarande väldigt riktigt men mer lättsamt eller vad man ska säga. Svårt att förklara... Det är som att han talar med bönder på bönders vis och latin med de lärde - på en och samma gång! Och det blir bra!

Dessutom tycker jag väldigt mycket om när man låter ungdomarna vara delaktiga i gudstjänsten. Även om det innebär att de väldigt synligt står med någon slags fusklapp för att veta när de ska ringa i konsekrationsklockorna.

Tummen upp för Dag - The man, the myth, the legend!

Barnvänligt och barnvagnsvänligt i Lund... och ovänligt.

Jag bor inte längre i Lund och har därför lite svårt att hålla listan uppdaterad på om saker förändras. Men jag hoppas ändå den kan vara till hjälp och man får gärna lägga in kommentarer som komplement!
/Mia 2014.02.16


LISTAN SENAST UPPDATERAD: 2011-03-28

Lite tips på restauranger, caféer och dylikt i Lund som är barnvänliga och barnvagnsvänliga. Kan finnas grejer på ställena som jag inte tänkt på, t.ex. att det finns micro med att jag inte tänkt på det... Tänkte även lista de ställen som är lite ovänliga...

Om du själv har erfarenheter av ställen i Lund, kommentera gärna!

Kommer uppdatera listan med tiden!

Spana in Cafekartan.se, hjälper dig att hitta nya ställen. :)

Vänliga:

• Mikai: Stora Södergatan 20. Barnstolar, micro och barnmatstillbehör. Skötbord. Barnvagnen kan följa med in.
• Sköna Bönor: Svartbrödersgatan 2. Barnstolar, micro och barnmatstillbehör. Skötbord. Kan vara lite svårt att få in vagnen, men inne finns det plats. Finns även en leksakshörna. Barnmeny.
• Espresso House Stjärnan: Skomakaregatan 1. Barnstolar. Skötbord. Finns två ingångar, den lite mer osynliga är utan trappa.
• Espresso House Centralen: Knut den Stores torg 1.
• Martas café: Stadsbiblioteket. Mycket plats. Skötbord finns inne på bibblan.
• Café & le: Västra Mårtensgatan 10. Ganska rymligt, finns plats för ganska många barnvagnar. Finns även uteservering på innergården. Barnstolar. Skötbord. Dock trappsteg för att komma in, men inte så svårt. Innegården kan man komma till genom en större port. Dessutom väldigt trevlig personal och inte så farligt dyrt.
• Mormors bageri: Knut den stores torg 1a. Barnstolar och skötbord finns. Lätt att komma in (genom ingången mot Bytaregatan). Inte överdrivet mycket plats för massa barnvagnar, men det finns plats.

"Ovänliga":

• Mondo: Får inte ha med vagn in, inte heller låsa den utanför. Ej skötbord.
• Graffiti Café: Skylt på dörren att barnvagn inte får följa med in... Ej skötbord.
• St Jakobs: Ingen toa alls. Svårt att få in vagn. Dock väldigt mysigt.

Ej testade av mig ur barnsynvinkel: (mest för min egen del att veta vilka jag borde kolla in... ;) )

• Stadsparkscaféet: Stadsparken. Det sägs att det i alla fall finns många barnstolar.
• Patisseriet: Klostergatan 3.
• Gattostretto: Kattesund 6.
• Ramklints: Mårtenstorget 10. Bästa semlorna att köpa med hem. :)
• Brunius
• Coffee Point
• Ebbas skafferi
• Gräddhyllan
• Piccolo
• Ariman
• Coffee Break
• Stortorget
• Café Athen
• Il cafe d'Italia
• Wayne's

My Everest

Jo, jag vill i framtiden även hålla begravningar, dock är de mitt Everest.

De som känner mig vet att jag är ganska blödig och har lätt till gråt.

När jag och min man gifte oss kunde jag knappt läsa löftena för att jag började gråta.

När vår dotter döptes fick min man säga vilka namn vi gett vår dotter, vi hade bestämt att jag skulle göra det, men eftersom jag började gråta när jag skulle be en bön strax innan så fick han göra det.

Det gör väl kanske inget om prästen på en vigsel eller ett dop fäller en tår för att det är så fint och vackert.

Men på en begravning är det inte riktigt läge att prästen sitter och gråter.

En del tycker det kan vara fint men på en begravning behöver prästen vara den som är stark, vara den som de anhöriga kan luta sig mot, den som i situationen är stabil.

Givetvis kan detta vara svårare att leva upp till just vid speciella begravningar - så som när ett litet barn har dött.

Jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det.

Jag var på en begravning igår, eftersom jag har praktik, och jag fick anstränga mig ganska kraftigt för att inte hamna i gråt.

Jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det, sen när det är jag som ska stå där framme i röcklin och stola. När jag är den som ska vara den starka och stabila... Jag kan hoppas Gud skänker mig lite extra helig Ande i vigningen...

My Everest - en dag ska jag besegra dig.