Predikan från Pastis

Delar med mig av predikan jag höll när vi övade högmässa på Pastis.
Predikan hölls alltså vid ett övningstillfälle, inte i någon församlingsgudstjänst.

Söndag: Midfastosöndagen 2 årgången
Tema: Livets bröd
Psalmer: (återkommer om detta)

Predikan

”Tänk på barnen i Afrika!”
En kommentar som kan slängas fram om någon slänger mat den inte
ätit upp.
”Vad hjälper det barnen i Afrika om jag inte slänger maten? Ska jag
tycka i mig maten och få ont i magen? Ska jag skicka det på posten?”
… skulle kunna vara ett bitskt svar.
Nä, egentligen hjälper det inte barnen i Afrika just vid det tillfället. Men
vi kanske kan försöka se det i ett större perspektiv. Att inte roffa åt sig
mer än vad man behöver av det som ligger framför mig.
Det kan vara enkelt och självklart att
se till att lördagsgodiset blir jämnt fördelat,
räkna upp fikabröd så att alla kan få varsin kaka av varje sort,
att fördela hushållsekonomin på ett rättvist sätt,
att ge alla barnbarnen lika mycket uppmärksamhet,
att ägna tid åt alla vännerna på en bjudning. …
… Men om vi tänker i ett större perspektiv.
Vi är inte så duktiga att fördela jordens resurser jämnt, inte ens fördela
vårt lands resurser.
20% av jordens befolkning brukar 80% av jordens resurser.
80% av befolkningen brukar 20% av jorden.
Som vi hörde i GT-texten, blev mannat som Israels folk samlade in
jämnt fördelat. Alla fick vad de behövde.
Och en del i själva undret med mannat är fördelningen – man fick så
mycket man behövde – oavsett om man tagit för mycket eller för litet.
Manna-undret talar till oss om en livsordning, om hur vår relation till
våra medmänniskor bör vara.
Det handlar om att det dagliga brödet är vårt – inte mitt.
Ordningen Gud vill handlar inte om själviskhet och att hopa kapital.
Livsmedlet, maten, födan, brödet – det räcker för alla om det bara
fördelas rätt.
Framkommer även på flera ställen i GT om hur Gud uppmanar sitt folk
att visa godhet mot invandrare och andra som på olika sätt var
marginaliserade.
Man skulle inte samla in allt av sin egna skörd – utan låta de
marginaliserade få ta del av den.


Om man ser till dagens GT-text i bibeln – precis efter vårt stycke – så
berättas det om hur det manna som en del samlade i lager blev oätbart
dagen efter.
Israels folk fick uppmaningen att inte samla mer än de behövde för
dagen – dagen därpå hade de ändå ingen nytta av mannat då det blev
dåligt.
Jag tänker att också detta är något vi verkligen kan ta till oss i våra liv.
Vi ska inte ta mer än vi behöver, så att det inte behöver gå till spillo –
oavsett om det blivit dåligt eller inte.
Den senaste tiden har det återigen kommit nyhetsrapporter om hur
mycket mat som går till spillo, hur mycket ätbar mat som kastas.
Häften av all mat i världen kastas – ca 2 miljader ton/år.
(Sverige: 100kg mat/person och år.)
Vi lagrar för mycket och på fel sätt.
Petiga med både utseende och bäst-före-datum.
Även om maten slängs – har det gått åt både pengar och av jordens
resurser. Slöseri av både mat, odlingsmark, vatten och energi.
Det är resurser som hade kunnat delas.
Genom Guds ord och Andens ledning kan vi skapa under idag – vi kan
arbeta för att få jordens resurser mer jämt fördelade.
Resurserna kan få göra nytta någon annan stans än i vår papperskorg.
Vi kan se till att inte bara tänka på barnen i Afrika – utan faktiskt hjälpa
dem – eller hjälpa dem som är marginaliserade i vårt egna land.


Berättelsen om mannat pratar inte bara om vår relation till våra
medmänniskor och skapelsen – utan främst om relationen med Gud.
Den talar om hur Herren har tålamod med sitt folk – trots klagandet,
knotandet. Herren vill att vi ska ha vår tillit hos honom – lita på att Gud
ger oss det vi behöver. Lita på att Herren vårdar sitt folk – ger bröd i
öknen, räddar från död till liv.
Folket skulle inte samla på sig manna utan de skulle sätta sin tillit till
Gud – att försörjningen och räddningen kom från Honom.
Ger Herren en ny dag ger han också manna för den.
Som din dag så skall din kraft ock vara. Gud ger sitt stöd för den dag vi
möter – han vet vad vi behöver – vi måste också våga lita på detta och ta
emot.
Gud ville att folket skulle ha en levande förtröstan på hans kärleksfulla
omsorg – och det gällde alla. De som tog för lite lika väl som de som tog
för mycket.
Gud omsluter oss med ömhet – det sjuka och svaga lika väl som det
friska och starka. Gud vill försörja oss.
Se bara på himlens fåglar och ängens liljor. Himmelske Fadern försörjer
och vet vad vi behöver. Vi ska inte göra oss bekymmer för
morgondagen, inte samla skatter på jorden som när som helst kan ryckas
ifrån oss – utan vi ska låta vår tillit och vårt hjärta finnas hos Gud som
dagligen ger oss det vi behöver, Gud som vårdar sitt folk.


Lita på att det är endast hos Gud som räddningen finns.
Han som ger brödet i öknen.
Gud hör sitt folks rop i nöd, folkets knotande.
Och Gud räddar dem ur deras klagan.
Gud är god och evigt varar hans nåd.
Gud ledde sitt folk genom öknen.
Också vi är Guds vandringsfolk.
Gud leder sin kyrka genom prövningar, genom öknen
Och genom tecken bereder Gud kyrkan till att öppna sig, visa tillit för
hans gränslösa nåd. Gud leder och stärker oss.
Det är endast hos Gud som räddningen finns.
Han som räddar från död till liv.
Från döden och slaveriet i Egypten – till liv i det utlovade landet.
Från döden och slaveriet i synden – till evigt liv.
Han räddar oss från graven – till en framtid fylld av lovsång som ska
stiga högt som havets brus.

Amen.