Musik i sommarkväll i Örsjö 11
juli 2013. Tema: Hopp
Ordning för andakt:
297 Härlig är jorden
Text: Psaltaren 42:2-6
Betraktelse
Bön
Fader vår
Välsignelsen
191 Den dag du gav oss, Gud, är gången
Betraktelse:
Hoppet – sägs vara det sista som lämna människan.
Hoppet om framtiden, om en bättre värld.
Jag tänker att hoppet är själens ankare.
Det ankaret har sitt fäste, sin grund i Jesus, i Gud.
Hos honom finns fästet när det blåser havsstormar i våra
liv, när vi bara ser mörker, när allt bara är ångest och våra själar är tyngda
av sorg.
Hos Jesus, hos Gud, finns hoppet om ljus efter mörkret, tron
och hoppet om vår kommande uppståndelse och det eviga livet.
Hos Gud finns det hopp som hjälper oss att härda ut i
stormen och mörkret. Hoppet som i natten när den är som mörkast hjälper oss att
se gryningsljuset, se att det kommer bli bättre.
Om tron skulle svika, låt inte hoppet lämna dig…
… utan låt ditt hopp, själens ankare, sätta sitt fäste till
Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar