Doptal från Pastis

Delar med mig av doptalet jag höll när vi övade dop på Pastis.
Personer det handlar om är alltså påhittade.
Jag vet att talet är på tok för långt.

Psalmer: 754, 383, 606
Solo: Your song.

Doptal
Genom dopet har Jennie och Elias nu blivit upptagna i Kristi kyrka.
Som föräldrar är det er uppgift att vara förebilder och förbedjare.
I Jennies fall har också dopfadder Johannes ett särskilt ansvar för detta.
Ni som föräldrar har sagt ja till att era barn ska tillhöra det goda, att de
ska tillhöra Jesus Kristus, vilket de nu gör. Nu tillhör de inte bara er
familj, utan de tillhör också Guds stora familj. Och vi som tillhör denna
familj ska också hjälpa till när Jennie och Elias ska växa i tron, det är
inte helt deras egna ansvar.
Som ni ser på Jennie och Elias kläs man (inte alltid, men oftast) i vita
dräkter vid dopet.
Dessa symboliserar det rena och goda, de symboliserar Jesus själv.
Som vi hörde Sara läsa tidigare har vi i dopet iklätt oss Kristus och vi
hör alla ihop i Kristus. (Gal 3:27-28) Till och med säger vi att vi i dopet
dör med Jesus, vi dör bort från det onda – men samtidigt uppstår vi
också med Jesus och får del av det eviga livet. Vi blir födda på nytt,
födda till att vara lika Jesus, vara lika Gud själv.
Men hur ska Jennie och Elias veta hur de kan vara lika Gud? Hur ska de
hitta vägen till Gud? Ja, hur lär man känna någon? Jo, ganska mycket
genom att prata med personen. Jennie och Elias måste lära sig prata med
Gud – de behöver lära sig att be!
Här framme är Jennie och Elias dopljus tända – ljusen ska givetvis få
följa med hem efter gudstjänsten och när ni hemma ber med barnen kan
ljusen tändas. Meningen är att ljusen ska användas, när de är slut är det
bara att komma och hämta nya.
Tänd ljusen gärna också särskilt vid dopdagen, den dag som på ett sätt är
deras andra födelsedag – påminn er och fira den dag barnen fick ta emot
dopet!
Det är inte bara dopdräkten, utan även ljuset, som är en symbol för
Jesus. Han säger om sig själv att han är världens ljus, och den som
följer honom ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh 8:12)
Påminn er gärna om detta när ni tänder dopljusen.
Vi som är Jennie och Elias medkristna måste välkomna dem och ge dem
stöd på livets och trons väg.
Ett sätt att ge stöd är ju att hålla handen. Och jag tror att alla här inne
kan hålla med om att det alltid är skönt att få hålla någons hand när man
är rädd och osäker. Jennie och Elias kan behöva hålla någons hand när
det är dags första dagen på dagis, första dagen i skolan, när de ska till
tandläkaren eller en mörk kväll när det är dags att gå hem från en
kompis.
Jag tror helt säkert att ni alla som finns runt omkring Jennie och Elias
kommer erbjuda er hand så länge ni kan,
men det kommer nog också en tid då de tackar nej till handen
– och den tiden kommer nog snabbare än man tror.
För det anses väl kanske lite barnsligt att hålla handen
och när man blir vuxen lägger man bort det barnsliga
– även när man är rädd och osäker och behöver en hand som allra mest.
Kanske vid första anställningsintervjun, första lönesamtalet eller vid den
dagen man får flytta in på ett äldreboende...
Men skulle Jennie eller Elias komma till intervjun hållandes sin
mammas eller pappas hand – så får de nog inte jobbet, tyvärr
– kanske just för att de framstår som barnsliga.
Men barn är ju precis vad de är – oavsett om de är 23, 46 eller 78 år.
De är ju inte bara barn till sina föräldrar – utan förblir alltid Guds barn.
De kommer aldrig vara ensamma mer. Det kommer aldrig finnas något
tillfälle då de skulle vara oönskade. Guds hand kommer alltid vara
utsträckt för dem. Vi har fått löftet från Jesus som vi hörde innan: Jag är
med er alla dagar, till tidens slut. (Matt 28:18-20)
Sebastian läste tidigare att det vid Jesus dop hördes en röst: Du är min
älskade son, du är min utvalde. (Mark 1:11)
Vid dopet idag har Jennie och Elias fått höra samma röst: Du är mitt
älskade barn, du är min utvalde.
De är på sitt sätt utvalda, de har fått sina särskilda gåvor att vårda och
låta vara redskap för Guds rike.
De är Guds barn och Gud längtar efter att få leva nära sina barn,
att få ha gemenskap med sina älskade barn.
När vi är som räddast finns Gud där för att ge oss sitt stöd.
Han är alltid närvarande, handen är alltid utsträckt och han kommer mot
oss med kärlek i överflöd. Även när vi förtjänar kärleken som minst,
kommer Gud vara där och älska oss som mest.
Tecknet för det har vi i Jesus död och uppståndelse – som Jennie och
Elias idag fått ta emot i dopet.