...att Biskopen avgår i sommar. Rättare sagt 1:a juli. Snabbt gick det. Han ska forska istället.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.
Skulle jag bli ledsen för att vi så tidigt måste byta Biskop? Tänk om den nye tänker röra om i grytan mer än vad den nuvarande gjort? Tänk om den nye ska göra det jobbigt för oss kandidater? Jag orkar inte mer strul och fler besvikna studiekamrater.
Eller skulle jag bli glad, just för att vi ska få en ny? Vad som än nu har hänt på stiftskansliet så har ett förtroende brutits. Vad som än har hänt så skulle det bli svårt för den nuvarande att bygga upp förtroendet igen. Sånt tar tid.
Jag vet inte hur jag ska reagera idag heller.
Egentligen känner jag mest för att gråta.
Rädd för att en ny ska ifrågasätta mig på nytt.
Jag orkar inte.
Det kommer bli bra! Söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er. Halleluja! Amen.
SvaraRaderaKram!
Allra käraste syster. Tänk vad rädsla gör det svårt för oss. Jag känner med dej. Processen som vi har gått igenom på varsitt håll är inte särskilt naturlig och det är inte konstigt om vi är rädda. Men jag skulle önska att du fann hopp och glädje i att 'det kan bara bli bättre'...
SvaraRaderaGabriel och Magda: Tack båda för era uppmuntrande kommentarer! *kramar om*
SvaraRaderaJag tror på dig Mia och hoppas att det inte ska bli lika krångel som innan! Kram
SvaraRaderaTill att börja med: tro inte att jag känner glädje över situationen. Tvärtom känner jag en oerhört sorg. Det är jobbigt för ett stift att mista sin biskop, men ibland finns det inga alternativ. Vad vi får göra är att innesluta biskopen, hans hustru och stiftet i våra förböner.
SvaraRaderaSedan: förstår om det är tufft beträffande antagning och prövning för er prästkandidater i en sådan situation. Överlag verkar inte prövningen av diakon- och prästkallelser fungera så jättebra i SvK.
Du var faktiskt en av de första jag kom att tänka på när jag hörde det i går kväll. Jag hoppas djupt och innerligt att det här inte ska behöva innebära ännu fler prövningar för dej och dina studiekamrater. Det måste komma något gott ur det, något annat är inte tänkbart.
SvaraRaderaVarma kramar
Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig! Kram
SvaraRaderaVi hade biskopsbyte (av helt naturliga skäl...) för några år sedan, när många av mina vänner var på väg mot prästvigning. (Själv hörde jag till +Jonas näst sista vigningskull) Mig veterligen var det ingen av dem som var antagna av +Jonas, som +Hans-Eric hade synpunkter på, utan han litade helt enkelt på sin företrädares bedömningar. Förhoppningsvis blir det precis så okomplicerat även i Växjö!
SvaraRadera