onsdag 10 februari 2010

Det här med Biskopen...

Ja, jag nämnde ju i förra inlägget att Biskopen hamnat i lite bråk.

Jag tänkte mest säga att jag tycker det är tråkigt det som hänt. Nä, inte för att det just handlar om Kyrkan där alla ska vara så snälla. Utan för att det är där mitt hjärta finns. Skulle jag jobba på ICA och det blev massa skriverier om någon chef och annan anställd så skulle jag också tycka det var tråkigt, för det blir i ett sammanhang där jag blir berörd, på ett eller annat sätt.

Just nu vill jag bara att allt ska komma upp till ytan. Att det ska klaras ut vad som har hänt och hur det ska lösas. Så att vi dödliga kan få veta vad som faktiskt har hänt, istället för att vi ska försöka gissa oss fram.

En av mina favoritpojkar (han jag ska gifta mig med om Simon skulle lämna mig eller dör alldeles för tidigt - peppar, peppar) har en klok pappa. Den kloka pappan, tillika prästen, skriver om försoning. Han är alltså inte lika hård som sin kollega Fader Dag. Denna händelse gjorde väl inte Dags syn på Biskopen bättre heller. Och man kan läsa lite överallt om hur andra har reagerat på det Dag skriver och säger.

Men försoningen måste få råda.
Säga vad man vill om Dag, men jag vet att Gud älskar honom.
Gud älskar Biskopen också för den delen, även om knuffen nu var berättigad.

7 kommentarer:

  1. Klart att försoning måste få råda i sådana situationer. Men försoning handlar inte nödvändigtvis om att bara låta saker och ting vara. Om en biskop grovt har missköt sig och därmed skadat det anseende en biskop ska ha så måste han avsättas. Det ska inte ske förhastat utan efter den ordning Jesus ger oss i Matt 18:15ff.

    Men det finns en klar tendens i vår politiskt korrekta kyrka att inte vilja ta tag saker och ting för att "Gud är kärlek". "Låt människor leva hur de vill", "låt präster bete sig hur som helst", "låt biskopar bete sig som de gör" - "Gud är kärlek". Ja, Gud är kärlek. Men då är det också Gud som ska avgöra vad som är kärlek, och hur kärleken ska utövas mot medmänniskan. Det är inte kärlek att låta en biskop sitta kvar när han, så grovt, har förverkat förtroendet en biskop ska ha.

    1 Tim 3
    "Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. 2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär."

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym!
    Nu får jag hoppas du läser mitt svar, för det är lite svårt att svara på något annat sätt eftersom du just är anonym.

    Nä, försoning handlar inte om att man bara ska låta det vara. Det har jag inte sagt. Och det får jag inte ut av den blogg jag länkat till heller. Han skriver att det just inte är att släta över. Och jag tror inte heller att detta ska slätas över.
    Men i nuläget vet vi inte riktigt vad som hänt, då kan vi inte direkt börja skrika "Avgå". Men å andra sidan kan vi inte heller börja skrika att vi ska kramas och ha det mysigt igen och gå tillbaka till det vanliga.

    Jag skriver att jag vill att det ska komma upp till ytan, att vi ska få veta sanningen, så vi vet vad som faktiskt ha hänt. Sen EFTER det kan vi avgöra vad som ska göras med Biskopen.

    Jag vill inte ha en PK-kyrka om du trodde det. Jag säger inte att man får bete sig hur som helst. Jag har inte heller sagt att präster eller biskopar ska få bete sig hur som helst. Gud älskar oss för dem vi är, inte för det vi gör. Det tror jag du vet. Men du kanske inte läste mitt uttalande så.

    SvaraRadera
  3. "En av mina favoritpojkar (han jag ska gifta mig med om Simon skulle lämna mig eller dör alldeles för tidigt - peppar, peppar)"

    Hihi, gulligt att du har en reservplan!
    Själv är jag Emils plan B, eller ja.. han sa en gång att när Sara lämnar honom för att han är för gammal och skruttig så ska han gifta sig med mig. :P

    SvaraRadera
  4. Johanna: *haha* Ja, Emil lovade mig en gång att han och Sara skulle ha sex med mig, som tack för fyllekörning. ;) Fast han har lämnat över det sexet åt Simon. ;D

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Haha.. jag fattade inte först. Jag bara 'Simon? sex? va?' Sen fattade jag att du menade DIN Simon.

    Man kanske inte ska ta hans löften på så stort allvar då? Typiskt. :(

    SvaraRadera
  7. Johanna: *haha* Ja, förlåt otydligheten. ;) Jag tror nog du kan ta Emil på allvar. ;) Vad det gällde löfte till mig var ju kanske inte Sara så delaktig i beslutet och när jag och Simon väl blev ihop så var det ju smidigt att lämna över det. ;)

    SvaraRadera