...under solen. Inte direkt i alla fall. Tänkte bara uppdatera lite.
Uppsatsen vilar lite.
Behöver ta tag i andra uppgifter - komplettering (klarade inte tentan helt) och inlämningsuppgift.
Har sökt lite sommarjobb ikväll. Tjänstebiträdesjobb. Får väl se om det blir napp någonstans.
Har varit på Hejdå-fika idag. Snart åker fina Emma till Australien. Nästa gång man ser henne blir i mitten av juli. Nä, vi träffas väl inte så ofta i vanliga fall heller. Men det blir ju en annan sak när man är sååå långt ifrån varandra och inte kan ses bara på en fika eller utekväll... Saknar redan massor. Nästan lite tårar i ögonen. *snyfta*
I övrigt är det väl ingen som missat att Biskopen har hamnat i bråk. Trodde först det var Fader Dag som knuffat honom (de två har ju varit i lite bråk innan). Men det var för att mamma inte lyssnat så noga på radion. Sen läste jag tidningen som berättade att det var en kanslikollega som gjort det - vilket gjorde att det ju inte var Fader Dag. Sen på nyheterna sa de dessutom att det var en kvinna...
Jag avundas de som bytt, lite. Men jag kan inte riktigt med att byta. Jag tycker om mitt stift. Det hänger inte på Biskopen, även om min framtida vigning hänger på honom. Jag tycker om traditionerna som finns där, den fina blandningen. Jag har de flesta av mina kontakter där, vilket kommer göra framtiden mycket enklare. Det är där jag vill bo.
Oj. Nu blev det ju lite långt. Det var ju inte tanken.
Det är spännande att man egentligen tänker tanken att byta överhuvudtaget. Iallafall av den anledning du nämner. Jag menar; har vi betett oss fel? Är det vi som är "mobbarna"? Ja, isåfall ska vi givetvis flytta på oss - få hjälp, av psykolog. Men jag tror inte att det är varken du, jag eller någon av de övriga av våra kamrater som är "mobbarna".
SvaraRadera