Jag är en sån där...

Ja, jag är (innerst inne) en "sån där" som inte tycker det är okej med nybörjare.
Det märkte jag idag.

Jag vill annars låta folk som är nya försöka, få prova sina vingar.
Som det så fint heter så växer man genom att få ta ansvar.
Ibland kan jag förvisso ha svårt att släppa taget.
Jag vill helst gör det själv, då vet jag ju att det blir gjort (framför allt på mitt sätt).
Fast det är inte bara om det gäller en en nybörjare, utan så är det generellt för mig.
Jag vet att det är en av mina stora brister.
Jag måste våga släppa, ge ansvaret till någon annan - för de kan också göra det.
Det blir kanske inte precis som jag vill ha det men det blir gjort.
Jag är inte oumbärlig.

Men nu var det ju inte det jag tänkte på...

Jag tycker ganska illa om när man som "kund" inte kan låta en nybörjare utföra jobbet.
Man vill kanske inte ha en nyvigd präst på begravningen, vigseln eller vad det nu är.
Prästen är ju ny och vet säkert inte hur man gör.
Eller kanske man inte vill låta en praktikant hålla predikan när det är minnesgudstjänst.
Då är det ju så mycket folk.
Eller kanske man vill vara säker på att piloten har varit med ett tag (eller är en man för den delen).
Jag menar, en ung pilot (eller kvinna) kan säkert inte köra planet...
Eller väl det som är vanligast:
Man vill inte ha en ung läkare som utför operationen...

Men hur ska man någonsin kunna bli duktig om man aldrig får börja?
Det är ju som det värsta problemet när man söker jobb - man måste ha erfarenhet.
Det är väldigt svårt att skaffa sig erfarenhet när i princip alla jobb kräver erfarenhet...

I alla fall.

Jag märkte idag att jag innerst inne är en sådan människa jag själv tycker illa om.
Jag var på Blodcentralen och skulle skänka lite blod.
Sköterskan jag fick hade någon form av student i hälarna. (BMC-student kanske det stod?)
Studenten hjälpte till lite och Sköterskan frågade om Studenten ville sticka.
Studenten sa att den inte behövde göra det.
(Han kanske ville virka istället?!? ;) )

Det hade inte gjort mig något om Studenten stack nålen i mig.
Jag hade inte sagt "Nej, jag tänker inte låta någon student sticka i mig"
MEN jag kan ändå erkänna att jag kände mig lättad av att Studenten själv sa nej.
Det kändes bättre att Sköterskan (med mer erfarenhet) gjorde det.
Och det är kanske självklart att det känns bättre med någon med mer erfarenhet.

Även att jag inte skulle strejkat högt om Studenten skulle sticka i mig, så kände jag ändå att jag skulle gjort det inom mig.
Fy, jag är en "sån där"...

Men vad är det egentligen som säger att någon med mer erfarenhet gör det bättre?

(Innie: Om du läser min blogg, får jag be om ursäkt för att jag inte uppfyller krav på välskrivande... ;) )