Predikan 2013-12-30

När Vintermötet 13-14 "Den Utvalde" hade sin tredje lägerdag gästades vi av biskop Jan-Olof.
På förmiddagen höll han mässa och på eftermiddagen höll han föredrag.

Det var fint att få göra altartjänst tillsammans med vigningsbiskopen!

På kvällen var det dags för lovsångs- och förbönsgudstjänst. Då höll jag predikan.
Text som lästes var Kol 3:12-17:

Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

Predikan:

James Potter, Harrys pappa, beskrivs både som en begåvad trollkarl, men även som väldigt elak i tidiga tonåren – och framförallt att han var väl medveten om att han var populär och duktig, vilket gjorde honom högmodig. Lily Potter, Harrys mamma, beskrivs också som väldigt begåvad – men samtidigt väldigt ödmjuk. När Remus Lupin, en gammal vän till Harrys föräldrar, har ett samtal med Harry, berättar han om Lily (i filmatiseringen är det Lupin, i boken Snigelhorn):

”Din mor stöttade mig när ingen annan gjorde det.

Hon var inte bara en enastående häxa.

Hon var också en ovanligt snäll kvinna.

Hon hade en förmåga att se skönhet hos andra.

Kanske speciellt hos dem som inte kunde se den själva.”

Att kunna se den skönheten som Lily kunde se,

tänker jag verkligen är ett sätt att iklä sig den medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och det tålamod som nämns i texten vi hörde,

det som vi som Guds utvalda, heliga och älskade ska iklä oss.

Tänk om vi alla kunde vara så mot varandra.

Att vi kunde blicka mot varandras skönhet,

istället för kanske det som stör oss hos andra.

Tänk vad många vi skulle vara det där ”Vid-behov-rummet” för,

som jag pratade om här om dagen. 

Tänk vad många av oss som skulle känna att det var vi som hittade ”Vid-behov-rummet”, 

att vi fått höra att vi bär på en skönhet, även att vi inte kan se den skönheten själva.

Men nu är vi ju inte alltid som Lily. Vi är inte så duktiga på att se andras skönhet, eller vår egna heller för den delen. Vi är snarare bättre på att se och berätta om motsatsen.

(!) Men Gud (!) vill alltid berätta för dig om din skönhet,

att du – för honom – är utvald och älskad.

Gud vill ju vara ditt ”Vid-behov-rum”.

Där du ska få känna att du alltid är sedd och älskad – för den du är.

Oavsett vad andra säger om hur du ska vara, ska tycka om eller se ut.

Låt denna stund, som vi ska ha med lovsång och bön,

bli en stund där du tar vara på att våga öppna dig för Gud,

där du vågar visa och erkänna för Gud att han är ditt ”Vid-behov-rum”.

Låt det bli en stund mellan dig och Gud,

där du vågar släppa taget om kontrollen,

där du vågar ge honom all tillit och förtröstan,

där du vågar vara som ett barn inför Gud,

där du vågar sjunga till Guds lov rakt ifrån ditt hjärta.

För det är därifrån vår lovsång måste komma,

det är där vi måste öppna oss för att komma nära Gud: hjärtat.

Vi måste låta vår lovsång vara hjärtats lovsång.

Jag tror att det är först då du kan upptäcka

att det är där Gud söker dig,

att det är där Gud vill vara: djupt rotad inne i ditt hjärta,

att det är där Gud vill berätta för dig att han älskar dig ovillkorligt, villkorslöst.

Du kanske tycker det känns som om det blir för nära?

Men han ser all din osäkerhet, alla dina brister,

men det får honom inte att blinka en enda gång.

Kom precis som du är till honom.

Du behöver inte be om ursäkt för den du är.

För Gud har skapat dig så som du är.

Och även om vi är ovärdiga, att vi är fulla av brister som gör att vi egentligen inte skulle kunna komma nära Gud,

så tar han emot oss – både våra dåliga och goda dagar.

Han trotsar stormen för dig, han skulle göra allt för dig,

han dog och besegrade döden för dig.

För att han älskar dig.

Så öppna upp ditt hjärta, låt det börja.

Erkännandet, av ditt behov av honom i ditt hjärta,

är nyckeln till att vara verkligt fri.

Ovillkorligt och gränslöst älskar han dig.

Låt det inte finnas någon rädsla.

Släpp taget och bara bli fri.

För villkorslöst älskar Gud dig.

(Den som håller sig uppdaterad på musikfronten kanske märker att slutet på predikan kommer från en särskilt låt, nämligen denna. ...och här är den officiella videon. Tycker man gott och väl kan se båda två!)