.: Blä :.

Ibland känner man sig så sviken.
De som man själv trott är ens närmaste vänner är tydligen inte det - eller kanske snarare: jag är i alla fall inte deras.

Jag har ingen.
Jag kanske är kräsen.
Men jag vill ha en.
Alla andra har en.
Det känns inte som att jag har en.

Jag är kanske bara patetiskt.
Sitta här och vara ledsen för att man läst en blogg som skrevs för nästan två månader sen.

Och nej. Jag vill inte prata om det med någon.
Jag vill bara få det ur mig.
Jag trodde det var på ett sätt, men det var det inte.
Jag har gått runt och lurat mig själv i flera år.
Sånt är väl livet.