Nytt kapitel

Ja, då har det nya kapitlet börjat.

Prästvigningen var helt fantastisk. Till en början kändes det mest som vilken annan gudstjänst som helst. "Här sitter jag och firar gudstjänst" tänkte jag. Men i och med biskopens vigningstal blev det mer på riktigt. Självklart kom tårarna vid löften och försäkran (som jag givetvis stakade mig igenom på grund av gråt i halsen). Och vid handpåläggning och påklädande kändes det som ett stort gråtkalas. Men sen höll jag mig ganska sansad. Även om det var väldigt svårt. 

Det kändes så stort. Fantastiskt. Galet. Nästan orealistiskt. Känns så fortfarande och det är ganska svårt att greppa eftersom jag inte börjat jobba än. 

På måndag börjar jag jobba. Som präst. Hur galet är inte det egentligen?!?! Men samtidigt så skönt. Äntligen ska jag få komma ut och jobba med det jag är kallad till. Och jag ska få börja med det som (näst efter gudstjänst) är det bästa som finns - konfirmander. Dessutom läger. Där ska jag chilla runt och göra lite planering. Och jag ska celebrera min första mässa - i all enkelhet i en taizémässa. Jag älskar redan mitt jobb. 

Frid!

Slut på kapitlet

Nu är det i slutet av ett kapitel. 

Jag sitter på tåget som ska ta mig till Växjö och där väntar prästexamen. Denna helg avslutar jag mina studier, vänder blad och går in i ett nytt livskapitel. Det är så himla stort så jag börjar nästan gråta här på tåget. Oh My Gosh, hur kommer det inte bli på söndag vid själva prästvigningen?!?! 

(Så pinsamt, jag kommer säkert också börja lipa inför domkapitlet idag...)

Det är så himla stort. Men också så himla  ostort på ett sätt. Det är ju detta jag ska göra. Det självklara. Det Gud kallat mig till. Jag går ju bara den väg som Gud visat. Vad är det för stort med det egentligen? Jo, det är just det som ju gör det så himla stort. Gud har kallat lilla mig, han har talat till sin tjänarinna fast jag är ringare än alla i hans tjänst. Jag ska vigas till ett livslångt ämbete för tjänst i den del av hans världsvida kyrka som kallas Svenska kyrkan. Så självklart och så himla stort på en och samma gång. 

Bara några rader kvar, sen är det dags att vända blad... 

Typiskt bra dag

Igår var en sån där typiskt bra dag.

Förmiddagen ägnades förvisso åt att städa och fixa i hela lägenhet inför att det skulle vara visning på eftermiddagen.

Men städningen gick ju så himla bra så jag han med en lunch med finis-Stine. Eftersom hon fyllt år fick hon bestämma plats och slippa betala notan! Det blev på M.E.A.T. med supergott käk och rosé i det vackra vädret.

Glad, glad, glad blir man när man träffat finis-Stine!  Sjukt trist att man inte ska hänga med henne (och Annette) i sommar på Hulterstad!

Senare efter sista fixet i lägenhet var det dags att hämta Ebba. Stannade en extra stund på lekplatsen utanför eftersom visningen pågick hemma. Det är så himla fint att leka med henne, även om hon blir jättearg och ledsen för att jag åker i den stora rutschkanan... ;)

Lönnens förskola. Superfint med den stora lönnen - oavsett årstid!

Sen kommer finaste Pernilla hem till oss för att passa Ebba medan jag och Simon skulle få lite vuxentid och gå ut och käka tillsammans på Vin&Tapas.

Redo att gå ut på middag med Älskade. Eller nästan i alla fall, håret måste ju fixas också!

Eftersom vi hade fått bord på Vin&Tapas ganska sent hann vi med att stanna till på LaPiazza för lite mys och kändisspotting (Richard Hobert satt bredvid oss...).

Jag fick supergod drink i supersnyggt glas på LaPiazza!

På Vin&Tapas fick vi som vanligt väldigt god mat! Jag körde mest på favorit i repris medan Simon vågade sig på att testa nya rätter! ;) Tapasbaren är ett av våra favoritställen här i Lund så därför kände vi att vi var tvungna att hinna med ett besök där innan vi flyttar.

Flytten går om en vecka. Det är helt galet.  Nästan 8 år har det blivit i Lund och på Bankgatan. Man kommer ju sakna Lund, även om jag länge längtat hem, hem till Kalmar.

Men det som gjorde dagen igår till något extra var att jag blev "moster"! Älskade syster Molly och hennes Marco fick igår sin dotter! Helt obeskrivligt hur glad jag är för detta!!! Stort grattis och massa kärlek!!! 

Frid!

40 dagar i öknen...

...är det kvar!

Jaja, öken är att ta i. Men det är i alla fall 40 dagar kvar. Helt galet. Nästan sinnessjukt.

Fy vad jag längtar.

I helgen blir det långhelg i Kalmar igen. Sen drar försäljningen av lägenheten igång. Fotografering. Ut på nätet. Visningar. Känns lite vemodigt, även om jag är väldigt glad över att lämna Lund.

Drömmen...

...är snart verkliget.

Helt galet. Om drygt en månad är det dags för prästvigning. Jag är nästan osäker på om Gud förstår hur tacksam jag är för att han kallat mig till tjänst i hans Kyrka. (Jo, självklart förstår han det.)
I tisdags hämtade jag kaftanen. Helt galet.

Veckan som var tillbringades nästan hela i Kalmar. Tog med ett litet flyttlass för att bli av med lite.

Det blev bland annat en heldag på cykel då vi tittade till huset och lite annat. Jag är asgrym på att välja tapeter. ;)

Det har också varit besök i Nybro på schemat och så massa mys i solen.

Nu drar den nya veckan igång. Inte så lång denna veckan heller. Så skönt!

Heldag med äventyr på cykel

Besök i Nybro där vi bland annat letade efter vildsvinsspår

En sväng förbi familjekyrkorna - i solen med nercabbat! 

Mys i solen med grannkatten Oskar

Vi lät bilen stå och tog tåget tillbaka till Lund.