Predikan: 6:e söndagen efter Trefaldighet

Delar med mig av min predikan jag höll 2013-07-07.

Gudstjänst: Byagudstjänst, Örsjö församling
Söndag: 6:e söndagen efter Trefaldighet, 2:a årgången
Psalmer: 11:1-3, 280, 86, 279b, 89

Predikan:

[Tog fram en medarbetare för att leka "Följa John". NN fick först stå med ryggen mot och försöka följa mina rörelsen, sedan fick NN också följa mina rörelser när NN fick lov att titta på mig.]

Det blir alltså lättare att följa någon genom att titta på den.
Låta den vara fokus.

Och nu har vi ett par söndagar bakom oss som har handlat om bland
annat kallelsen till Guds rike och att också bli sänd i den kallelsen. Och
naturligt kommer nu det som bör vara följden av kallelse och sändning:
Efterföljelsen – att faktiskt gå ut i sin sändning i Jesus efterföljelse.
Och om vi nu är kallade till tjänst för Guds rike, sända att vandra i Jesu
efterföljelse behöver vi också hålla vår blick mot den vi ska följa.
Precis som när jag behövde titta på NN för att kunna följa efter
rörelserna i ”Följa John”. Vi behöver fästa blicken på Jesus. Ha Jesus
som exempel, som centrum i våra liv.

När vi ska följa Jesus kan det ibland vara gott att ha förebilder eller
ledare att se upp till. Behöver ju inte vara nu levande. Även i Bibeln
finns förebilder – både de som i GT sagt ja till Guds kallelse och de i NT
som sagt ja till Jesus när han sagt ”Följ mig”.

Men förebilder och andra ledare får aldrig bli det primära. Det är inte jag
eller Niklas som era församlingspräster som är er viktigaste ledare. Det
är inte kyrkoherde Lars Ström som är pastoratets viktigaste ledare. Inte
heller vår biskop Jan-Olof eller ärkebiskop Anders.
Utan det är Jesus. Jesus är den främsta förebilden och den främsta
ledaren.

Lägger vi mer vikt vid våra andra förebilder och ledare måste vi byta
fokus. Vi måste sträva efter att spegla den riktiga ledaren i vårt kristna
livs ”följa John” - som vi ju enkelt kan kalla ”följa Jesus”.
Att vi i vårt liv återspeglar hans kärleks glöd, som vi sjöng i psalmen
innan.

För det är ju så att våra förebilder och ledare kan också brista precis som
vi själva. Försöker jag titta via någon annan när jag ska följa Jesus är det
lätt hänt att den andra speglar fel, och då kanske jag själv gör ytterligare
något fel i rörelserna jag försöker göra.

Och detta med att ledare eller förebilder kan råka ta mer plats än Jesus är
inte något särskilt för vår tid, Paulus skriver om att problemet fanns
redan bland de första kristna församlingarna.

Församlingar härjade och bråkade om att de hörde till olika ledare –
Paulus, Petrus, Johannes... Men Paulus fick påminna dem om att Jesus
var den sanna ledaren – och att det gjorde alla till ett. Samma ledare,
samma gemenskap.

Men kanske inte så konstigt att församlingarna härjade. De ville kanske
som församlingar profilera sig, identifiera sig. På något sätt visa vilka de
var. Och det är väl väldigt mänskligt. Vi vill beskriva vilka vi är och vi
identifierar oss lätt med titlar eller olika beskrivningar.
De titlarna kan avslöja vart vi lägger vår lojalitet.

Hur vi ser på oss själva tror jag säger lite om vart vi har vårt fokus.
Det är inte alltid lätt. T.ex. har jag bara inom familjen olika titlar/roller.
Jag är mamma, fru, syster och barn på samma gång. Och vissa perioder
har jag identifierar mig väldigt starkt med något särskilt. T.ex. när jag
var nybliven förälder var jag väldigt mycket mamma och nästan inget
annat. Är ju naturligt att det är så. Handlar om anknytning – vi behöver
lära känna en ny del av vår identitet.

Men vilket titel tar störst plats i mitt liv – när jag är lite mer i vardagen
än i bubblan av att precis blivit mamma? Vart hamnar min lojalitet? Ser
jag mig själv som t.ex. svensk först och främst? Eller är jag först
kristen? Vart lägger jag mitt fokus och min blick?
Lojaliteten ska ligga främst hos Gud. Följa Gud främst och inte
människor. Det är ju främst Gud vi vill vara tillags och inte människor,
som Paulus skriver i episteltexten idag.

I bibeln finns fullt av människor som mister sina liv, sina titlar och
identiteter för att bli något annat, för att följa Gud.
Titlar och identiteter som skulle kunnat ha hindrat dem att svara ja till
sitt uppdrag. Ofta var det de själva som såg det som ett hinder. Men Gud
såg inte hindret, utan möjligheten.
Abrahams fru Sara var ofruktsam men blev mor till ett stort folk.
Mose levde hos Farao, hade svårt att tala inför folk men blev ledare för
Israels folk. Rut var invandrare bland Israels folk men blev stammor till
kung David. David som först var en enkel herde. Jesaja identifierade sig
som för ung men blev en stor profet. Och profeten Amos vi hörde om
idag såg sig mer som en bonde. Och i NT finns också dem som släpper
allt när Jesus säger ”Följ mig”.

I vår efterföljelse måste vi se hur livet inte är en en-mans-show. Vi får
inte falla in i strömmen av ett ego-centrerat samhälle där det bara
handlar om en själv. Inte falla in i ett liv där andra människor bara blir
döda föremål som ska vara redskap åt en själv för att man ska få ett bra
liv. Utan vi måste se att vi är Guds redskap och hur vi hör ihop med
varandra. Livet är inget vi klarar själva utan vi är beroende av
gemenskap. Måste hjälpa varandra, bygga upp varandra med hjälp av
kärlek och ödmjukhet. Och vi hämtar vår kraft hos vårt gemensamma
centrum – hos Jesus Kristus.

Vi behöver släppa det som i våra liv hindrar oss att följa Jesus, släppa
det som göra att vi skymmer Jesus. Lägga av gamla titlar och
föreställningar om oss själva som hindrar oss att följa Jesus. Det som
gör att vi nervärderar vår egna förmåga att kunna följa Gud.
Så vi kan återspegla Jesus, hans kärleks glöd, hans barmhärtighet. Låta
Gud fylla oss, så att vi kan hjälpa till att fylla andra.

Vi behöver göra så att Gud får plats i våra liv, se till att det inte är trångt
och lågt. Vi behöver mista våra liv, och det gör vi genom att överlåta och
överlämna oss till Jesus, och på det sättet räddar vi våra liv och blir
fyllda av hans goda.

Amen.