Predikan 2013-12-31

När det var nyårsafton på Vintermötet 13-14 "Den utvalde" firade vi en midnattsmässa med förnyelse av våra doplöften. Mässorna som firas på Vintermöten just på nyårsnatten kan vara något av det bästa som finns. Inledningsvis få påminna sig om sitt dop på ett väldigt starkt sätt, fortsätta gudstjänsten med läsningar, predikan och härlig lovsång för att sedan lagom till tolvslaget gå ut på kyrkbacken. Där titta på fyrverkerier och önska varandra ett gott nytt år. Sedan gå in i kyrkan igen under lovsång och fortsätta gudstjänsten, gå in i gudstjänstens måltidsdel - inleda det nya året med nattvard. Awesome!

Innan mässan är det först middag. Här är jag (Obi-Wan) och käre broder Fredrik (Yoda) på väg till det inledande minglet.
Foto: Stine R W

Fader Fredrik och Fader Maria. :)
Foto: Torsten T

Tillbaka till midnattsmässan...

Texter som lästes:
Gammaltestamentlig text: 1 söndagen efter trettondedagen, 1 årg. (Ej hela)
Epistel: 2 Pet 1:16-18
Evangelium: 1 söndagen efter trettondedagen, 1 årg (Matt 3:13-17):
13Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” 15Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske.16När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. 17Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Predikan

Precis i början av Harry Potter-berättelsen får vi läsa om eller se hur Harry blir lämnad vid sin mosters hus, mitt i natten. Jag minns inte riktigt hur det är i boken, men filmen såg jag ganska nyligen.

Minerva McGonagall säger, då hon och några andra, är på väg att lämna den föräldralösa pojken på trappen:

”Han jan inte bo här med dessa mugglare. I vår värld kommer han bli berömd.”

Albus Dumbledore svarar henne då att ”det är bra om han slipper all den uppmärksamheten – tills han är mogen för det.”

Det blir ju så att Harry växer upp hos sin mosters familj – men efter ett antal år får han ett brev adresserat till honom, eller inte bara ett, utan mängder. Han får sin inbjudan till att börja på Hogwarts, skolan för häxkonst och trolldom. Han sin kallelse till skolan. Med alla dessa brev så går det inte att missa vem, eller vad, han egentligen är, det är påtagligt att han är mer än en vanlig människa. Nu är tiden inne. Han är utvald till att komma till Hogwarts. Nu börjar hans verkliga resa.

Den här starten för Harry Potter skulle vi kunna jämföra lite med Jesus.

Det är givetvis inga vattentäta skott i denna jämförelse – men jag gör ett litet försök så får ni missförstå mig rätt.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att änglarna i himlen tyckte det verkade va ett himla konstigt och dumt beslut av Fadern att skicka ner sin son – dessutom den ENDA Sonen – till jorden, ner till de där människorna som var så himla stökiga, särskilt bland det judiska folket som gång på gång på gång misskötte sig även att de var Guds egna folk. Sonen hade det ju mycket bättre där i himlen. Änglarna visste ju dessutom vem Sonen var, till skillnad från människorna. I himlen var han ju redan berömd! Änglarna kunde ju hylla och behandla honom mycket bättre än vad de där människorna förmodligen skulle klara av.

Men Fadern vet vad som behövs göras. Det är till jorden Sonen måste komma för att utföra det han är utvald till, även om människorna ännu inte vet vem han är.

Och nu när Sonen ska lämnas till det där stökiga folket,

så ska han inte – till änglarnas förvåning – inte lämnas hos den religiöst utbildade gruppen, som kanske ändå skulle kunna behandla Sonen lite i närheten av vad änglarna skulle gjort.

Nä, den religiösa eliten är inte den rätta platsen. Utan hos en enkel, helt vanlig ung flicka från Nasaret, och med en enkel snickare, flickans fästman. Där, i enkelheten, ska Sonen växa upp.

Här är ett av de där skotten som inte är vattentäta. Jag skulle inte påstå att det är speciellt mycket likheter mellan Maria och Josef och den familj som Harry får växa upp med...

Men i alla fall …

När tiden är inne ska Sonen få träda fram, då han är mogen för det.

Vi kan läsa om när Jesus själv som tolvåring hänger i templet och att han själv vet att det är där han ska vara, men det är inte då han träder fram ordentligt.

Men i samband med Jesu dop det går inte att missa vem han är, det är påtagligt att han är mer än en vanlig människa. Han är utvald, han är DEN utvalde. Nu är tiden inne. Nu börjar den verkliga resan. Kallelsen till hans uppdrag blir påtaglig.

”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Under lägrets gång har vi nämnt hur också vi är utvalda.

I dopet har Gud utvalt oss, sagt till dig och mig:

”Du är mitt älskade barn, jag har utvalt dig.”

I dopet blir vi ett. Vi blir ett med Kristus och vi blir ett med varandra.

I Bibeln skriver Paulus om hur vi i dopet tillsammans är en kropp,

och vi alla där är olika kroppsdelar.

De olika kroppsdelarna behövs för att vara en kropp,

kroppen kan inte bara bestå av t.ex. händer.

Kroppen är en, men kroppen består inte av en enda del, utan av många.

(1 Kor 12, Gal 3)

Vi är utvalda till våra olika platser.

Vi har fått olika gåvor att vårda och ta hand om.

Precis som att Harry Potter och de andra är duktiga på olika typer av trollkonst. 

De kompletterar varandra med sina olika kunskaper och färdigheter.

Vi måste tillåta oss själva att vara dessa olika redskap på jorden,

att dela med oss av våra redskap till varandra.

Meningen är att vi ska vara olika, för vi måste ju komplettera varandra.

Men samtidigt är vi lika,

för att vi i dopet är ett med Kristus och ett med varandra.

Vi är inte länge – som Paulus säger – jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna (Stockholmsstiftare eller Växjöstiftare) – utan alla är vi ett i Kristus.

Vi är lika, för vi är utvalda av Gud, vi är alla Guds barn.