Beredelseord 2013-12-27

Manus till beredelseord
Hölls på mässan på funktionärsdagen på Vintermötet 13-14 "Den utvalde"


Läsning av text innan beredelseordet: Evangeliet från Annandag jul "Martyrerna", 3 årg.
Matt 10:32-39
32Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. 33Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. 34Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. 35Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, 36och mannens husfolk skall bli hans fiender. 37Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 38Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. 39Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

...

Nä, någon snäll-Jesus kan vi inte tala om att vi möter.

Men vi får bita i det sura äpplet, eller kanske ska säga ruttna (någon kanske gillar när äpplena är sura).

För så här är det.

Om vi ställs inför att välja – då måste vårt val vara Jesus.

Även om det innebär att välja bort något annat vi har kärt.

Men så märker vi om vi går rätt väg.

Det är det Jesus vill uppmärksamma oss på i dagens text:

Väljer vi Jesus – eller väljer vi något annat?

De som är våra största förebilder i detta är martyrerna.

Det är de människor som varit tvungna att välja mellan Jesus – eller att få behålla sitt liv. Och de har valt att stå upp för sin tro på Jesus som sin frälsare. De miste sitt liv för Jesus skull.

I det yttersta hade de sin riktning mot Gud och inte något annat i sitt liv.

Jag tror inte det i sig är en vinst i att mista sitt liv rent fysiskt.

Vi måste inte dö för att vara goda kristna.

Men genom att sätta Gud i första rummet blir vi mer lika Jesus.

Genom att mista våra liv på ett annat sätt,

att välja bort sådant i våra liv som skymmer Jesus,

så blir vi mer riktade mot Gud, så som martyrerna.

Att vi söker oss till ständig omvändelse – vänder oss om – mot Gud.

Att vi vågar stå upp för vår tro på Jesus – vilket kan kännas enkelt här på VM – men kanske inte där hemma.

Och framför allt – att vi vågar känna efter att det där sura, eller ruttna, äpplet inte är surt – utan att det smakar gott, precis perfekt.

För när vi väljer att följa Jesus, att rikta oss mot Gud, så innebär det också att hos Jesus lägga av oss att det onda vi bär på:

alla våra synder, vårt onda samvete, vår förtappelse,

de gånger vi väljer det onda framför det goda.

Jesus vill att vi ska ge honom den bördan.

Det är därför han föddes här på jorden, led, dog och uppstod.

För att han skulle kunna ta på sig vårt onda, för att vi bättre skulle kunna rikta oss mot Gud, för att vi skulle komma nära Gud, för att vägen till det eviga livet skulle öppnas – för oss.

Så låt oss nu inför Jesus lägga fram de bördor vi bär på – så att

Gud kan rena våra hjärtan och samveten,

så att när Jesus kommer till oss,

finner en beredd boning i våra hjärtan. 

...