Beredelseord 2013-12-29 och 2014-01-01

På Vintermötet 13-14 "Den utvalde" när det var högmässa 29/12 och 1/1 höll jag beredelseorden väldigt kort då det var andra som senare under gudstjänsterna höll predikan.

Jag höll mig mer till Harry Potter-temat så predikanterna fick ha dagens texter för sig själva. ;)
Jag sa förmodligen inte så mycket mer än det som står nedan, men jag hade det inte antecknat så jag vet inte helt och fullt vad jag sa eller hur jag avslutade, därför står det "...".

På söndagen efter jul (29/12) kopplade jag beredelseordet till då Albus Dumbledore säger till Harry Potter: "Du måste snart välja mellan det rätta och det enkla". Så är det ofta för oss. Det vi vet är rätt att göra är oftast inte det enkla. Många gånger väljer vi den enkla vägen framför den rätta. ... 

På nyårsdagen kopplade jag beredelseordet till då Draco Malfoy är på väg att döda Albus Dumbledore: 

"Jag måste göra det. Annars dödar han mig." Malfoy vet uppenbarligen inom sig vad som är rätt att göra, vad han borde låta bli att göra. Men rädslan för att själv dö hindrar honom. 

Vi kanske vet mycket väl vad som är rätt att göra i olika situationer. Men rädslan för vad andra ska tycka och tänka om oss gör att vi hindrar oss från att göra det rätta. Vi behöver vara frimodiga, våga stå upp för det som är rätt. ... 

Predikan/beredelseord 2013-12-28 Värnlösa barns dag

Manus till predikan/beredelseord

Hölls på inledningsmässan på Vintermötet 13-14 "Den utvalde".

Good to know: Lägret tema "Den utvalde" är kopplat både till bibelordet om Jesu dop och Harry Potter. Byggnader på lägergården fick tillfälliga namn med koppling till HP, och kapellet fick namnet "Vid-behov-rummet".

Läsning av text innan beredelseordet: Evangeliet från Söndagen efter jul "Guds barn", 1 årg. 

Matt 2:13-23

13När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” 14Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, 15och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

19När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.”21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 22Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, 23och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.

... 

Idag firar vi de oskyldiga barnens dag, de menlösa – eller värnlösa – barnen. De barn som var utan skydd mot Herodes makt och därför blev av med sina liv, även att de var helt oskyldiga.

Men dagen påminner oss även om andra barn som plågas och lider.

För alla barn är inte tillvaron ljus, mysig och glittrig, inte ens nu vid jul.

På grund av andra människors behov av makt, på grund av deras rädsla över att tappa det grepp de har, tvingas barn lida, i värsta fall mista livet.

På grund av att vuxna människor idag inte kan komma överens, för att de har ett ego och ett maktbegär som går över alla gränser,

blir de oskyldiga lidande,

de dör eller tvingas fly från sina hem, från det som varit deras trygghet.

I dagens tillvaro kanske man hävdar att barnen inte ska bli lidande,

att de ska ha det tryggt, men ändå så hamnar de i kläm.

Herodes var en kung i det grymmaste lagret. Han gick på barnen direkt.

Likt dementorerna i Harry Potter skiljde Herodes inte på sitt byte och det som stod i vägen. Herodes byte var makten, och barnen stod i vägen, för någon av dem kunde vara barnet som skulle bli judarnas kung, Messias, räddaren. (Men inte bara de små barnen hotade hans makt, utan även tre av hans vuxna söner och hans älskade hustru fick sätta livet till.)

Tänk om dessa barn och alla andra barn som lider hade haft tillgång till ”Vid-behov-rummet”. För dem hade rummet varit en plats där de fått trygghet, fått skydd, fått sitt värn – de hade inte behövt vara värnlösa mot Herodes, mot ondskan.

Vi kan se Herodes som en representant för de som motarbetar Guds rike, så som han behandlade barnen.

Gud älskar alla sina barn och Jesus gav barnen en särskild ställning.

När vi som barn döps får vi höra Jesu ord:

"Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."

Och vi hör också om hur vi tar emot Jesus, tar emot Gud,

genom att ta till oss barnen.

Vi behöver bli den ringaste, själva bli de små, bli varandras tjänare.

Vi behöver vara varandras ”Vid-behov-rum”.

Vi behöver finnas till för varandra,

för det är också då andra kan finnas till för oss när vi är i behov av hjälp.

Vi får hjälpa varandra att se hur gränslöst Gud älskar sina barn,

att Gud älskar dig och mig.

Vi får hjälpa varandra att se hur Gud alltid är med oss,

att Gud är ”Vid-behov-rummet” som ständigt är vid vår sida,

som bara väntar på att vi ska erkänna vårt behov av honom.

Gud bara väntar på att få dela vår glädje och nyfikenhet,

vår ensamhet och oro, vår smärta och vår längtan.

Bara väntar på att vi, hos honom, hos Jesus,

ska lägga av oss våra bördor, vår synd:

det som vi gjort fel,

när vårt begär har blivit på någon annans bekostnad,

när vi i ren egoism tänkt mer på oss själva än på andra,

när vi inte är varandras ”Vid-behov-rum”.

Gud väntar på att vi ska lägga bort det,

att vi vill börja om på nytt.

Jesus vill ta på sig de bördorna,

så Gud kan ta bort dem.

Och det är för att vi ska kunna komma nära Gud,

för att Gud ska kunna vara nära sina älskade barn – dig och mig.

Så låt oss nu inför Jesus lägga fram de bördor, den synd, vi bär på,

så att Gud kan rena våra hjärtan och samveten,

så att när Jesus kommer till oss,

finner en beredd boning i våra hjärtan.

...

Beredelseord 2013-12-27

Manus till beredelseord
Hölls på mässan på funktionärsdagen på Vintermötet 13-14 "Den utvalde"


Läsning av text innan beredelseordet: Evangeliet från Annandag jul "Martyrerna", 3 årg.
Matt 10:32-39
32Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. 33Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. 34Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. 35Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, 36och mannens husfolk skall bli hans fiender. 37Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 38Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. 39Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

...

Nä, någon snäll-Jesus kan vi inte tala om att vi möter.

Men vi får bita i det sura äpplet, eller kanske ska säga ruttna (någon kanske gillar när äpplena är sura).

För så här är det.

Om vi ställs inför att välja – då måste vårt val vara Jesus.

Även om det innebär att välja bort något annat vi har kärt.

Men så märker vi om vi går rätt väg.

Det är det Jesus vill uppmärksamma oss på i dagens text:

Väljer vi Jesus – eller väljer vi något annat?

De som är våra största förebilder i detta är martyrerna.

Det är de människor som varit tvungna att välja mellan Jesus – eller att få behålla sitt liv. Och de har valt att stå upp för sin tro på Jesus som sin frälsare. De miste sitt liv för Jesus skull.

I det yttersta hade de sin riktning mot Gud och inte något annat i sitt liv.

Jag tror inte det i sig är en vinst i att mista sitt liv rent fysiskt.

Vi måste inte dö för att vara goda kristna.

Men genom att sätta Gud i första rummet blir vi mer lika Jesus.

Genom att mista våra liv på ett annat sätt,

att välja bort sådant i våra liv som skymmer Jesus,

så blir vi mer riktade mot Gud, så som martyrerna.

Att vi söker oss till ständig omvändelse – vänder oss om – mot Gud.

Att vi vågar stå upp för vår tro på Jesus – vilket kan kännas enkelt här på VM – men kanske inte där hemma.

Och framför allt – att vi vågar känna efter att det där sura, eller ruttna, äpplet inte är surt – utan att det smakar gott, precis perfekt.

För när vi väljer att följa Jesus, att rikta oss mot Gud, så innebär det också att hos Jesus lägga av oss att det onda vi bär på:

alla våra synder, vårt onda samvete, vår förtappelse,

de gånger vi väljer det onda framför det goda.

Jesus vill att vi ska ge honom den bördan.

Det är därför han föddes här på jorden, led, dog och uppstod.

För att han skulle kunna ta på sig vårt onda, för att vi bättre skulle kunna rikta oss mot Gud, för att vi skulle komma nära Gud, för att vägen till det eviga livet skulle öppnas – för oss.

Så låt oss nu inför Jesus lägga fram de bördor vi bär på – så att

Gud kan rena våra hjärtan och samveten,

så att när Jesus kommer till oss,

finner en beredd boning i våra hjärtan. 

...

Tacksamhet!

Jag älskar mitt jobb!
Jag är så tacksam att Gud kallat mig till tjänst i sin kyrka.

Jag är så tacksam över att så ofta få höra (från både kollegor och de människor man möter i olika sammanhang) att jag är bra på det jag gör, att jag känns trygg, att orden jag säger faller rakt in i hjärtat.
Jag är så tacksam för det, för det gör att jag känner än mer att jag är på rätt plats.
Den yttre kallelsen blir genom det så stark och påtaglig.

Tack Gud för att Du använder mig till att öppna upp vägen till Dig för människor!

Tack Gud för att Du låter din helige Ande bo i mitt hjärta, 

så att Anden kan verka genom mina ord och handlingar!

Tack Gud för att Du låter mig vara Ditt redskap!

Altartavla, Växjö domkyrka. Foto: T. Nilsson.

Hard work, work, work...

Ja fullt upp på jobbet. Lagom fullt. Inte så jag håller på att svimma. Men det känns att man jobbar! Det är härligt! 

Idag har jag på förmiddagen suttit hemma och skrivit på söndagens predikan. Inte helt färdig. Men inte mycket kvar. 

Nu ska jag strax iväg på samtal - så iväg och jobba med mig!