Sååå skönt! :)
fredag 25 januari 2013
torsdag 24 januari 2013
Slutet...
...som är början på något nytt.
(Jag blev påmind genom Stines inlägg att det var dags att uppdatera...)
För ungefär en vecka sedan hade jag min sista dag på universitetet.
Det är galet.
Jag har samlat ihop 300 hp (högskolepoäng) vilket motsvarar 5 års studier.
Under studietiden har jag dessutom hunnit med en termin på folkhögskola, så lägg på ett halvår.
Slutet av universitetsstudierna innebär början på något nytt.
I tisdags började jag på Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund, eller Pastis som vi kallar det.
Där kommer jag gå fram till sommaren, så utbildningen blir en termin till - 6 års studier...
Jag hoppas att terminen på Pastis blir en lärorik termin, att det blir en termin där jag får den förberedelse jag behöver.
När väl Pastis tar slut är det i sin tur början på något helt nytt...
Jag börjar mer och mer se hur drömmen blir till verklighet.
Bitar fortsätter att falla på plats.
De faller på plats så där bra så man tror att man fortfarande drömmer.
Nästan så att man undrar när raset ska komma.
Men raset behöver ju faktiskt inte komma bara för att livet går framåt.
Jag behöver ändå säga: Tack Gud för att du är god. Tack för allt det goda Du ger mig i mitt liv!
Vi har bott här i Lund i drygt sju år.
Snart kommer vi flytta, lämna Lund.
Starta upp på nytt.
Det känns på ett sätt tråkigt men samtidigt så mycket bättre att få lämna Lund.
Jag har varit färdig med Lund länge.
Nu vill jag hem, hem till den staden som är hemma på riktigt.
Kalmar, jag saknar din skönhet, den skönhet som kan vara så svår att se när man hade den precis framför sig. Jag hoppas att jag aldrig mer ska vara blind för din skönhet.
Åter måste jag säga: Tack Gud för att du är god. Och tack för att du kallar mig tillbaka till mitt hem!
(Jag blev påmind genom Stines inlägg att det var dags att uppdatera...)
För ungefär en vecka sedan hade jag min sista dag på universitetet.
Det är galet.
Jag har samlat ihop 300 hp (högskolepoäng) vilket motsvarar 5 års studier.
Under studietiden har jag dessutom hunnit med en termin på folkhögskola, så lägg på ett halvår.
Slutet av universitetsstudierna innebär början på något nytt.
I tisdags började jag på Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund, eller Pastis som vi kallar det.
Där kommer jag gå fram till sommaren, så utbildningen blir en termin till - 6 års studier...
Jag hoppas att terminen på Pastis blir en lärorik termin, att det blir en termin där jag får den förberedelse jag behöver.
När väl Pastis tar slut är det i sin tur början på något helt nytt...
Jag börjar mer och mer se hur drömmen blir till verklighet.
Bitar fortsätter att falla på plats.
De faller på plats så där bra så man tror att man fortfarande drömmer.
Nästan så att man undrar när raset ska komma.
Men raset behöver ju faktiskt inte komma bara för att livet går framåt.
Jag behöver ändå säga: Tack Gud för att du är god. Tack för allt det goda Du ger mig i mitt liv!
Vi har bott här i Lund i drygt sju år.
Snart kommer vi flytta, lämna Lund.
Starta upp på nytt.
Det känns på ett sätt tråkigt men samtidigt så mycket bättre att få lämna Lund.
Jag har varit färdig med Lund länge.
Nu vill jag hem, hem till den staden som är hemma på riktigt.
Kalmar, jag saknar din skönhet, den skönhet som kan vara så svår att se när man hade den precis framför sig. Jag hoppas att jag aldrig mer ska vara blind för din skönhet.
Åter måste jag säga: Tack Gud för att du är god. Och tack för att du kallar mig tillbaka till mitt hem!
tisdag 18 december 2012
Andar i advent (om ockultism och den fria viljan)
Måste bara säga att jag är helt fast i årets julkalender.
Fantastiskt med spänningen, humorn och nostalgin!
När julkalendern skulle börja (och när den hade börjat) hörde jag röster från lite olika (men endast kyrkliga) håll: "Ve och fasa! Julkalendern visar anden i glaset för barnen här hemma i TV-soffan! De uppmuntras ta kontakt med döda på andra sidan!" Ungefär så.
Ja, fy vilka ockulta hemskheter! Barnen kommer nog dö.
Tycker man det är så hemsk kan man ju förbjuda julkalendern för sina barn och indoktrinera med den kristna tron. Eller så skärper man sig och ger barnen någon frihet att bestämma själva över sin tro, jag tror Gud tycker det är en bra grej eftersom han gav oss den fria viljan. (Jaja, jag är väl inte helt konsekvent. Jag tar med min dotter på gudstjänst och jag ber och sjunger psalmer med henne. Men jag låter henne också läsa spöket Laban. Jag avskärmar inte henne från det som inte är kristendom. Jag tillämpar inte hjärntvätt.)
Och ska man kliva ur lådan lite, kristendomen kan väl i högsta grad ses som ockultism i någon mening - i alla fall då man ber till ("tar kontakt med") helgonen (de döda på andra sidan)...
Jag tycker verkligen inte kristendomen ska ha patent på Sverige och vad som sänds på t.ex. SVT. Låt andra ta plats också. Och tänk på att de kyrkliga traditionerna fortfarande har en väldigt stor plats i vårt samhälle och TV-tablå idag - särskilt kring jul.
När jag var barn (och även upp i tonåren) så höll jag på med ockultism och lite andra "godsaker". Anden i glaset, andra spökgrejer som att framkalla någon vit dam i spegeln, seanser, tarotkort, magi, New Age och lite satanism på det. Får jag säga det själv så gick det ju ganska bra ändå. För nu sitter jag här och har min relation med Gud. Det ockulta inslaget som möjligtvis finns är väl då att jag kanske snackar med något helgon då och då...
Jag är väldigt tacksam för mitt experimenterande i min barn- och ungdomstid. Det gör att jag stolt kan säga: "Jag har inte ärvt min tro." Min relation till Gud har jag för att jag av egen fri vilja har sökt den. Jag har inte blivit indoktrinerad. Jag fick själv tydligt säga nej till Gud när jag ville upptäcka annat - och sen, när jag själv var redo, fick jag säga ja.
Att jag som vuxen kan se att min tro inte är något jag bara tagit över från mina föräldrar gör mig stark i min tro. För mig är det värdefullt att min väg till att hitta Gud är min egen. Den relationen jag har med Gud är min, inte mina föräldrars.
[Om detta finns mycket mer att säga. Mycket mer att förtydliga. Men jag behövde få ur mig lite av mina tankar - som kanske kan väcka tankar hos andra.]
PS. Viktigt är att min tanke inte är att trampa ner på er troende som fått en tydlig kristen uppfostran - ni ska också vara stolta för ni har en så stor skatt som ni bär på och kan dela med er av. På många sätt avundas jag er - i positiv bemärkelse! DS.
Fantastiskt med spänningen, humorn och nostalgin!
När julkalendern skulle börja (och när den hade börjat) hörde jag röster från lite olika (men endast kyrkliga) håll: "Ve och fasa! Julkalendern visar anden i glaset för barnen här hemma i TV-soffan! De uppmuntras ta kontakt med döda på andra sidan!" Ungefär så.
Ja, fy vilka ockulta hemskheter! Barnen kommer nog dö.
Tycker man det är så hemsk kan man ju förbjuda julkalendern för sina barn och indoktrinera med den kristna tron. Eller så skärper man sig och ger barnen någon frihet att bestämma själva över sin tro, jag tror Gud tycker det är en bra grej eftersom han gav oss den fria viljan. (Jaja, jag är väl inte helt konsekvent. Jag tar med min dotter på gudstjänst och jag ber och sjunger psalmer med henne. Men jag låter henne också läsa spöket Laban. Jag avskärmar inte henne från det som inte är kristendom. Jag tillämpar inte hjärntvätt.)
Och ska man kliva ur lådan lite, kristendomen kan väl i högsta grad ses som ockultism i någon mening - i alla fall då man ber till ("tar kontakt med") helgonen (de döda på andra sidan)...
Jag tycker verkligen inte kristendomen ska ha patent på Sverige och vad som sänds på t.ex. SVT. Låt andra ta plats också. Och tänk på att de kyrkliga traditionerna fortfarande har en väldigt stor plats i vårt samhälle och TV-tablå idag - särskilt kring jul.
När jag var barn (och även upp i tonåren) så höll jag på med ockultism och lite andra "godsaker". Anden i glaset, andra spökgrejer som att framkalla någon vit dam i spegeln, seanser, tarotkort, magi, New Age och lite satanism på det. Får jag säga det själv så gick det ju ganska bra ändå. För nu sitter jag här och har min relation med Gud. Det ockulta inslaget som möjligtvis finns är väl då att jag kanske snackar med något helgon då och då...
Jag är väldigt tacksam för mitt experimenterande i min barn- och ungdomstid. Det gör att jag stolt kan säga: "Jag har inte ärvt min tro." Min relation till Gud har jag för att jag av egen fri vilja har sökt den. Jag har inte blivit indoktrinerad. Jag fick själv tydligt säga nej till Gud när jag ville upptäcka annat - och sen, när jag själv var redo, fick jag säga ja.
Att jag som vuxen kan se att min tro inte är något jag bara tagit över från mina föräldrar gör mig stark i min tro. För mig är det värdefullt att min väg till att hitta Gud är min egen. Den relationen jag har med Gud är min, inte mina föräldrars.
[Om detta finns mycket mer att säga. Mycket mer att förtydliga. Men jag behövde få ur mig lite av mina tankar - som kanske kan väcka tankar hos andra.]
PS. Viktigt är att min tanke inte är att trampa ner på er troende som fått en tydlig kristen uppfostran - ni ska också vara stolta för ni har en så stor skatt som ni bär på och kan dela med er av. På många sätt avundas jag er - i positiv bemärkelse! DS.
torsdag 22 november 2012
Fullt ös...
...medvetslös.
Sitter i soffan med mannen och känner mig helt slutkörd.
Dagen har inneburit ganska mycket plugg + seminarium. Sen hämta dotter och mys på det. Ge henne mat. Laga mat till mig och mannen. Äta maten. Pussa på mannen när han kom hem och sen åka iväg och storhandla. Under tiden fick han tvätta, dammsuga och lägga dottern. Jag drog vinstlotten, även om jag blir väldigt matt av att handla.
I övrigt känns det som att det är full fart hela tiden. Inte bara idag.
Veckodagarna innebär plugg, plugg, plugg, plugg och plugg. Nu måste varenda liten högskolepoäng in! Men lite mys hinner man med också.
Den gångna helgen tillbringades på St Sigrids folkhögskola. Kurs med blivande kollegor.
Helgen innan det var jag i Kalmar utan familjen. Predikade i Oskars och Örsjö.
Helgen som väntar runt hörnet innebär besök från svärmor och dagstur till Köpenhamn.
(Och om två veckor ska jag och Sara ha tjejhelg i Sthlm med Jesus Christ Superstar!!!)
Så det är fullt upp.
Nu börjar jag längta efter det riktiga advents- och julmyset.
Glögg. Levande ljus. Lussekatter - massa saffran! Mörker. Snö om man har tur. Baka om man får lust.
.JPG)
Sitter i soffan med mannen och känner mig helt slutkörd.
Dagen har inneburit ganska mycket plugg + seminarium. Sen hämta dotter och mys på det. Ge henne mat. Laga mat till mig och mannen. Äta maten. Pussa på mannen när han kom hem och sen åka iväg och storhandla. Under tiden fick han tvätta, dammsuga och lägga dottern. Jag drog vinstlotten, även om jag blir väldigt matt av att handla.
I övrigt känns det som att det är full fart hela tiden. Inte bara idag.
Veckodagarna innebär plugg, plugg, plugg, plugg och plugg. Nu måste varenda liten högskolepoäng in! Men lite mys hinner man med också.
Den gångna helgen tillbringades på St Sigrids folkhögskola. Kurs med blivande kollegor.
Helgen innan det var jag i Kalmar utan familjen. Predikade i Oskars och Örsjö.
Helgen som väntar runt hörnet innebär besök från svärmor och dagstur till Köpenhamn.
(Och om två veckor ska jag och Sara ha tjejhelg i Sthlm med Jesus Christ Superstar!!!)
Så det är fullt upp.
Nu börjar jag längta efter det riktiga advents- och julmyset.
Glögg. Levande ljus. Lussekatter - massa saffran! Mörker. Snö om man har tur. Baka om man får lust.
Sånt här bakmys kanske vore något.
Nästan precis två år sedan (2010.11.17).
.JPG)
Detta är precis för ett år sedan. Pluttan.
Då hade vi det gött i solen på Gran Canaria.
Det hade suttit fint nu med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)